Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 ELFTE KAPITLET
knackningar inifrån. Den unga kvinnan på gatan svarade
med en enda knackning, och fönstret halvöppnades. Man
kan lätt tänka sig, att dfArtagnan spejade och lyssnade
girigt.
Olyckligtvis hade ljuset flyttats in i ett annat rum. Men
den unga mannens ögon hade nu hunnit vänja sig vid mörk-
ret; dessutom ha gaskognarnas ögon, efter vad man på-
står, samma förmåga som kattens att kunna se i mörker.
Alltså såg d’Artagnan, att den unga kvinnan ur fickan tog
upp ett vitt föremål, som hon hastigt vek upp och som antog
formen av en näsduk. När den väl var uppvikt, visade hon
på ena hörnet för den innanför varande.
Detta erinrade PArtagnan om den näsduk han funnit vid
fru Bonacieuw fötter, vilken återigen påmint honom om
den Aramis satt foten på.
Vad tusan kunde då den där näsduken ha att betyda?
Från sitt gömställe kunde icke ’Artagnan se Aramis” an-
sikte —— han hyste nämligen icke minsta tvivel om att det
var hans vän, som inifrån rummet samtalade med damen
utanför; nyfikenheten kom honom så att glömma försiktig-
heten, och begagnande sig av att näsdukens betraktande
tycktes alldeles upptaga de båda personerna i fråga, läm-
nade han sitt gömställe, och hastigt som blixten men med
ljudlösa steg skyndade han att trycka sig in i ett hörn av
muren, därifrån han obehindrat kunde se in i Aramis
boning.
När han väl kommit dit, var d’Artagnan nära att uppge
ett rop av överraskning: det var icke Aramis, som talade
med den nattliga besökerskan, det var en kvinna. Men om
än d’Artagnan såg tillräckligt tydligt för att uppfatta for-
men på hennes kläder, kunde han icke urskilja anletsdragen.
I samma ögonblick drog kvinnan i rummet ur fickan upp
en annan näsduk och bytte ut den mot den man uppvisat
henne. Därpå växlades några ord mellan de båda kvinnor-
na. Till sist stängdes fönstret; den utanför fönstret ståen-
de kvinnan vände sig om och gick förbi d’Artagnan på fyra
stegs avstånd, i det hon drog ned kapuschongen på sin
kappa; men detta försiktighetsmått kom för sent, PArtag-
nan hade redan känt igen fru Bonacieux.
Fru Bonacieux! Misstanken, att det var hon, hade redan
uppstigit hos honom, då hon tog upp näsduken ur fickan:
men var det väl sannolikt, att fru Bonacieux, som hade
skickat efter herr de La Porte för att låta honom följa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
