Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 TOLFTE KAPITLET
endast, att jag inte vill bli en menederska! Hav därför för-
barmande med mig och res! Ty om ni skulle träffas av
mordvapnet här i Frankrike, om ni skulle dö här, om jag
måste antaga, att er kärlek till mig varit orsaken till er död,
då skulle jag aldrig kunna trösta mig, jag skulle mista för-
ståndet! -Res därför, res, jag bönfaller er därom!»
»O, vad ni är skön så där! Vad jag älskar er!» utropade
Buckingham.
»Res, res, jag ber er därom, och kom tillbaka längre fram!
Kom tillbaka som ambassadör, som minister, kom tillbaka
omgiven av vakt, som kan försvara er, tjänare, som vaka
över er, och då skall jag inte längre behöva frukta för ert
liv, jag skall känna mig lycklig, att få återse er!»
»Är det verkligen sant vad ni nu säger?»
»Ja.»
»Nåväl, en underpant på er förlåtelse, en sak, som kom-
mer från er och som säger mig, att inte allt detta är en dröm
—— något som ni burit och som jag hädanefter kan få bära,
en ring, ett smycke, en kedja !»
»Och ni reser, reser genast, om jag ger er vad ni begär?»
»Ja.»
»Ni lämnar Frankrike och återvänder till England?»
»Ja, jag svär det.»
»Vänta då ett ögonblick, vänta !»
Och Anna av Österrike skyndade tillbaka in i sin våning
och återvände om några ögonblick, bärande i handen ett litet
skrin av rosenträ med hennes initialer inlagda i guld.
»Se här, mylord !» sade hon. »Göm detta som ett minne av
mig.»
Buckingham tog det lilla skrinet och föll för andra gången
på knä.
»Ni har lovat att resa!» sade drottningen.
»Och jag håller mitt ord. Er hand, er hand, madame,
och jag går!»
Drottningen räckte honom sin ena hand, i det hon slöt
ögonen och med den andra handen stödde sig på Estefana,
ty hon kände, att krafterna började svika henne.
Puckingham tryckte en lidelsefull kyss på denna vackra
hand och sade därpå, i det han reste sig upp:
Inom sex månader, om jag inte då är död, skall jag återse
er madame, om jag så ock skulle vända upp och ned på hela
världen för att uppnå detta!»
Och trogen sitt löfte skyndade han ut ur rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
