- Project Runeberg -  De tre musketörerna / Första delen /
139

[MARC] Author: Alexandre Dumas Translator: Tom Wilson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. George Villiers, hertig av Buckingham - 13. Herr Bonacieux

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I korridoren träffade han fru Bonacieux, som väntade
honom och som med samma försiktighet som förut och lika
lyckligt förde honom ut ur Louvren.


13.
HERR BONACIEUX



Det fanns, inblandad i allt detta, såsom läsaren redan
kunnat finna, en person, om vilken man trots hans
obehagliga belägenhet syntes ganska litet bekymra sig; denna
person var herr Bonacieux, en aktningsvärd martyr för de
politikens och kärlekens intriger, som så lätt inflätades med
varandra i detta på en gång så chevalereska och så lättsinniga
tidevarv.

Lyckligtvis, vare sig läsaren påminner sig det eller ej, ha
vi lovat att icke förlora honom ur sikte.

Poliserna, som arresterat honom, förde honom direkt till
Bastiljen, där man lät honom, darrande av förskräckelse,
passera framför en pluton soldater, som laddade sina
musköter.

Vidare fördes han in i ett halvt underjordiskt galleri, där
han av dem, som fört honom dit, utsattes för de grövsta
förolämpningar och den råaste behandling. Vaktknektarna sågo
mycket väl, att de icke hade att göra med någon adelsman,
och behandlade honom som den värsta stackare.

Efter nära en halvtimmes förlopp kom en fängelsekanslist
och gjorde slut på hans pina men icke på hans oro genom
befallningen, att herr Bonacieux skulle föras in i
förhörsrummet. I allmänhet brukade man förhöra fångarna inne
hos dem, men med herr Bonacieux ansåg man sig icke
behöva göra så mycket omständigheter.

Två vaktknektar bemäktigade sig krämaren, läto honom gå
över en gård, förde honom in i en korridor, där det fanns tre
vaktposter, öppnade en dörr och knuffade in honom i ett lågt
rum, vars hela möblemang utgjordes av ett bord, en stol och
en kommissarie. Kommissarien satt på stolen vid bordet
och skrev.

De båda vaktknektarna förde fången fram till bordet, och
på ett tecken av kommissarien avlägsnade de sig därpå utom
hörhåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 7 03:12:20 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/de3musket/1/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free