Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Herr Bonacieux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommissarien, som hittills hade hållit huvudet nedlutat
över sina papper, lyfte nu upp det för att se, med vem han
hade att göra. Denna kommissarie var en man med
frånstötande utseende, spetsig näsa, gula och utstående kindkotor,
små men spejande och livliga ögon, en fysionomi på en gång
påminnande om lekatt och räv. Hans huvud, som uppbars
av en lång och rörlig hals, stack upp ur hans vida, svarta
kåpa och vaggade med en rörelse ungefär som
sköldpaddans, då hon sticker ut det ur sitt skal.
Han började med att fråga herr Bonacieux om hans namn
och förnamn, ålder, yrke och hemvist.
Den anklagade svarade, att han hette Jacques Michel
Bonacieux, var femtioett år gammal, hade varit kramhandlare
och bodde vid Fossoyeursgatan n:r 11.
Då började kommissarien, i stället för att fortsätta
förhöret, hålla ett svassande tal för honom om faran för en
obemärkt borgare att blanda sig i statssaker.
Han förband denna inledning med en utläggning, vari han
ordade om herr kardinalens makt och handlingar, denna
oförlikneliga minister, som fördunklade alla en förgången
tids ministrar, detta lysande exempel för kommande
ministrar, han vars handlingar och makt ingen vågade sätta sig
upp emot.
Efter denna andra avdelning av sitt tal fäste han sin
rovfågelsblick på den stackars Bonacieux och uppmanade
honom att betänka situationens allvar.
Krämarens betraktelser voro redan gjorda: han
förbannade det ögonblick, då herr de La Porte kommit på den idén
att gifta honom med sin guddotter, och i synnerhet det
ögonblick, då denna guddotter blivit anställd vid hovet som
drottningens linnesömmerska.
Grunddraget av mäster Bonacieux’ karaktär var en djup
egoism, blandad med en smutsig girighet, det hela kryddat
med en ytterlig feghet. Den kärlek, som hans unga hustru
ingivit honom och som var en fullkomligt sekundär känsla,
kunde icke bekämpa de ursprungliga känslor vi nu uppräknat.
Bonacieux ägnade verkligen ett ögonblicks eftertanke åt
vad han nyss fått höra.
»Men, herr kommissarie», sade han kallt, »var övertygad
om att jag mer än någon annan känner och vet att uppskatta
den oförlikneliga herr kardinalens förtjänster, honom som vi
ha den äran att styras utav.»
»Verkligen?» frågade kommissarien med tvivlande min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
