Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I40 TRETTONDE KAPITLET
Kommissarien, som hittills hade hållit huvudet nedlutat
över sina papper, lyfte nu upp det för att se, med vem han
hade att göra. Denna kommissarie var en man med frånstö-
tande utseende, spetsig näsa, gula och utstående kindkotor,
små men spejande och livliga ögon, en fysionomi på en gång
påminnande om lekatt och räv. Hans huvud, som uppbars
av en lång och rörlig hals, stack upp ur hans vida, svarta
kåpa och vaggade med en rörelse ungefär som sköldpad-
dans, då hon sticker ut det ur sitt skal.
Han började med att fråga herr Bonacieux om hans namn
och förnamn, ålder, yrke och hemvist.
Den anklagade svarade, att han hette Jacques Miche! Bo-
nacieux, var femtioett år gammal, hade varit kramhandiare
och bodde vid Fossoyeursgatan n:r II.
Då började kommissarien, i stället för att fortsätta för-
höret, hålla ett svassande tal för honom om faran för en obe-
märkt borgare att blanda sig i statssaker.
Han förband denna inledning med en utläggning, vari han
ordade om herr kardinalens makt och handlingar, denna
oförlikneliga minister, som fördunklade alla en förgången
tids ministrar, detta lysande exempel för kommande minist-
rar, han vars handlingar och makt ingen vågade sätta sig
upp emot.
Efter denna andra avdelning av sitt tal fäste han sin rov-
fågelsblick på den stackars Bonacieux och uppmanade ho-
nom att betänka situationens allvar.
Krämarens betraktelser voro redan gjorda: han förban-
nade det ögonblick, då herr de La Porte kommit på den idén
att gifta honom med sin guddotter, och i synnerhet det ögon-
blick, då denna guddotter blivit anställd vid hovet som
drottningens linnesömmerska.
Grunddraget av mäster Bonacieux” karaktär var en djup
egoism, blandad med en smutsig girighet, det hela kryddat
med en ytterlig feghet. Den kärlek, som hans unga hustru
ingivit honom och som var en fullkomligt sekundär känsla,
kunde icke bekämpa de ursprungliga känslor vi nu uppräknat.
Bonacieux ägnade verkligen ett ögonblicks eftertanke åt
vad han nyss fått höra.
»Men, herr kommissarie», sade han kallt, »var övertygad
om att jag mer än någon annan känner och vet att uppskatta
den oförlikneliga herr kardinalens förtjänster, honom som vi
ha den äran att styras utav.»
»Verkligen?» frågade kormmissarien med tvivlande min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
