Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR BONACIEUX 145
»Det är sant», mumlade kommissarien, »det är min själ
sant!»
I samma ögonblick öppnades dörren häftigt, och ett bud,
infört av en av Bastiljens portvaktare, lämnade ett brev
till kommissarien.
»Å, den olyckliga !» utbrast kommissarien.
»Vad! Vad säger ni? Vem talar ni om? Det är väl
aldrig om min hustru, hoppas jag?»
»Tvärtom, det är just om henne. Er sak tycks sanner-
ligen ställa sig bra !»
»Huru !» utropade krämaren förargad. »Kanske ni vill
vara god och säga mig, min herre, hur min sak, min egen
personliga sak, kan på något sätt förvärras genom min
hustrus tilltag, medan jag sitter i fängelse?»
»Därför att hennes tilltag är följden av en er emellan
uppgjord plan, en infernalisk plan !»
»Jag svär, herr kommissarie, att ni misstar er fullkom-
ligt, att jag inte det allra minsta känner till vad hon äm-
nade företaga sig, att jag är alldeles främmande för vad
hon möjligen gjort, och att om hon begått några dumheter,
så förnekar jag henne, förskjuter henne, förbannar henne!»
»Hör nu, herr kommissarie», sade Athos, »jag får be,
om ni inte behöver mig längre, att ni skickar mig tillbaka
någonstans —— han tråkar alldeles ut mig, er herr Bo-
nacieux.»
»För fångarna tillbaka i deras celler», sade kommissa-
rien, i det han med en och samma åtbörd visade på Athos
och Bonacieux, »och må man bevaka dem ännu strängare
än förut!»
»Emellertid», sade Athos med sitt vanliga lugn, »om det
är med herr d’Artagnan ni har att göra, inser jag verk-
ligen inte hur jag kan ersätta honom.»
»Gör som jag sagt, skrek kommissarien, »och den strän-
gaste tystlåtenhet om alltsammans! Ni ha hört!»
Athos följde sina vaktare med en axelryckning och herr
Bonacieux med upphävande av klagorop, som kunnat röra
ett tigerhjärta.
Man förde krämaren tillbaka till samma cell, där han
tillbragt natten, och man lämnade honom ensam där hela
dagen. Och hela dagen grät Bonacieux som en sannskyl-
dig krämarsjäl, ty han var ju, såsom han själv sagt, icke
någon svärdets man.
På aftonen vid niotiden, just då han ämnade gå och läg-
ga sig, hörde han ljudet av steg i sin korridor; stegen när-
10 U De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
