Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANNEN FRÅN MEUNG 147
lägga munkavle på honom, eftersom man ju redan var
nästan framme vid avrättsplatsen. Och vagnen for verk-
ligen förbi den fatala platsen utan att stanna. Nu åter-
stod endast ett ställe till att frukta, och det var La Croix-
du-Trahoir; vagnen tog verkligen vägen åt det hållet.
Den här gången fanns det icke längre något tvivel. Det
var ju på La Croix-du-Trahoir man avrättade brottslin-
gar av lägre stånd. Bonacieux hade smickrat sig med att
anses värdig Saint-Paul eller Gréveplatsen, men nu var
det i stället vid Croix-du-Trahoir som hans färd och hans
öde skulle se sitt slut! Han kunde ännu icke se det där
olycksaliga korset, men han liksom kände hur det närmade
sig. Då han icke var mer än tjugu steg därifrån, hörde
han ett buller, och vagnen stannade. Detta var mer än
den stackars Bonacieux kunde bära, redan krossad som
han var av alla de olika sinnesrörelser, som så brådstör-
tat kommit över honom; han uppgav ett svagt jämrande
läte, som man kunnat taga för en döendes sista suck, och
därpå förlorade han medvetandet.
14.
MANNEN FRÅN MEUNG
Det hade uppstått folkskockning, icke därför att man vän-
tade på en man som skulle hängas, utan därför att
man betraktade en redan hängd. Vagnen, som uppehållits
ett ögonblick, sattes åter i gång, trängde genom folkhopen,
fortsatte färden, körde in på Saint-Honorégatan, vek av in
på Bons-Enfantsgatan och stannade framför en låg port.
Porten öppnades, två gardesvakter togo i sina armar
emot Bonacieux, som understöddes av gevaldigern; man
knuffade in honom i en förstuga, lät honom stiga uppför en
trappa och satte ned honom i ett ytterrum.
Alla dessa rörelser hade av Bonacieux utförts fullkom-
ligt maskinmässigt. Han hade gått som man går i dröm-
men, han hade skymtat de omgivande föremålen som i ett
töcken, hans öron hade uppfångat ljuden utan att fatta dem
—— man skulle kunnat avrätta honom i detta ögonblick,
utan att han gjort en rörelse för att söka försvara sig,
uppgivit ett enda rop för att bedja om nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
