Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Huru storsigillbevararen Seguier mer än en gång sökte efter klockan för att ringa, som han brukat göra förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom in, men knappt hade hon fått se honom, förrän hon åter
satte sig i sin länstol, gav sina hovdamer tecken att likaledes
slå sig ned igen på sina dynor och taburetter och frågade
i den mest högdragna ton:
»Vad önskar ni, min herre, i vad ärende kommer ni hit?»
»För att i konungens namn och utan att åsidosätta den
vördnad, jag har den äran att hysa för ers majestät,
verkställa en noggrann undersökning av ers majestäts papper.»
»Huru! En undersökning av mina papper! Mina
papper? Åh, det är ovärdigt!»
»Ni täcktes förlåta mig, madame, men jag är i denna sak
endast det verktyg, varav konungen betjänar sig. Har inte
hans majestät nyss varit här, och har inte högst densamme
själv förberett er på detta mitt besök?»
»Undersök då, mina herre, eftersom jag tycks vara en
brottsling. Estefana, lämna nycklarna till mina bord och
lådor.»
Kanslern gjorde för formens skull en titt i möblerna, men
han visste mycket väl, att det icke var i någon låda
drottningen kunde ha gömt det viktiga brev, som hon skrivit
under dagen.
Då kanslern tjugu gånger öppnat och stängt lådorna i
sekretären, måste han, hur mycket han än tvekade, måste
han, säger jag, bringa saken till slut, det vill säga visitera
drottningen själv. Han gick därför fram till den höga
damen och sade i mycket förvirrad ton och med högst
förlägen min:
»Och nu återstår för mig att göra den viktigaste
visitationen.»
»Vilken då?» frågade drottningen, som icke förstod eller
snarare icke ville förstå.
»Hans majestät är övertygad om, att ett brev i dag
skrivits av er, och han vet även, att det ännu inte blivit avsänt.
Detta brev finns varken i ert bord eller er sekretär, och
likväl måste det finnas någonstädes.»
»Skulle ni våga bära hand på er drottning?» sade Anna
av Österrike, i det hon reste sig i hela sin värdighet och såg
skarpt på kanslern med en blick, som antagit ett nästan
hotande uttryck.
»Jag är hans majestäts trogna undersåte, madame, och
jag gör allt vad hans majestät befaller mig.»
»Nåväl, det är sant!» utbrast drottningen, »och
kardinalens spioner ha tjänat honom förträffligt. Jag har i dag
skrivit ett brev, detta brev är inte avsänt. Jag har det här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
