Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190 ADERTONDE KAPITLET
Och nu anförtrodde den unga kvinnan honom den förfär-
liga hemlighet, som hon av en slump redan delvis lärt känna
om natten framför La Samaritaine.
Detta blev deras ömsesidiga kärleksförklaring.
D’Artagnan strålade av glädje och stolthet. Denna hem-
lighet, som nu var hans, denna kvinna, som han älskade, för-
troendet och kärleken gjorde honom till en jätte.
»Jag reser», sade han, »jag reser ögonblickligen !»
»Huru! Ni reser?» utbrast fru Bonacieux, »och ert rege-
mente, er kapten?»
»Vid min själ, ni hade så när kommit mig att glömma allt
detta, älskade Constance! Ja, ni har rätt, jag måste ha per-
mission.»
»Ännu ett hinder !» suckade fru Bonacieux.
»Åh, det skall jag nog övervinna», utbrast d”Artagnan
efter ett ögonblicks eftertanke, »var lugn bara !»
»Men på vad sätt?»
»Jag skyndar ännu i afton till kapten de Tréville och ber
honom. att han utverkar denna ynnest åt mig av sin svåger
kapten Desessarts.»
»Och en annan sak.»
»Vad då?» frågade d’Artagnan, som såg, att fru Bonacieux
tvekade att fortsätta.
»Ni har kanske inga pengar?»
»Kanske är för mycket sagt», svarade d’Artagnan små-
leende.
»Tag då den här!» sade fru Bonacieux, i det hon öppnade
ett skåp och tog fram samma penningpung, som hennes
man en halvtimme förut smekt så ömt.
»Kardinalens !» utropade d’Artagnan med ett gapskratt ;
han hade, som vi minnas, icke förlorat ett ord av de båda
makarnas föregående samtal, tack var de borttagna golv-
stenarna.
»Just kardinalens», svarade fru Bonacieux; »ni ser, att
den har ett ganska aktningsvärt omfång.»
»Vid gud», utropade d’Artagnan, »skall det inte bli dubbelt
nöjsamt att få rädda drottningen med hans eminens’ pen-
gar !»
»Ni är en älskvärd och förträfflig ung man», sade fru Bo-
nacieux, »och var säker på, att hennes majestät inte kom-
mer att visa sig otacksam.»
»Å, jag är redan storartat belönad!» sade d”Artagnan;
»jag älskar er, och ni tillåter mig att säga det, det är redan
mer lycka än jag vågat hoppas.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
