Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 TRETTIOFJÄRDE KAPITLET
Bazin krafsade på dörren, och som Aramis icke längre
hade något skäl att utestänga honom, lät han honom kom-
ma in.
Bazin stod alldeles förbluffad vid anblicken av allt detta
guld och glömde, att han kom för att anmäla d’Artagnan,
som i sin nyfikenhet att få veta, vem den där tiggaren kunde
vara, begivit sig direkt till Aramis, då han lämnade Athos,
Men som d’Artagnan icke krusade med Aramis, anmälde
han sig själv, då han såg, att Bazin glömt att göra det.
»ÄÅh, för tusan, min kära Aramis», utropade d’Artagnan,
»är det sådana där plommon man skickar dig från Tours,
så framför min komplimang till trädgårdsmästaren, som
skördat dem!»
»Du misstar dig, min kära vän», sade den alltid hemlig-
hetsfulla Aramis, »det är min förläggare, som skickat mig
honoraret för mitt poem med de enstaviga verserna, som jag
började därborta.»
»Å, verkligen !» sade d’Artagnan. »Nåväl, då är din för-
läggare mycket frikostig av sig, min kära Aramis, det är
allt vad jag kan säga.»
»Vad säger ni, herre !» utropade Bazin. »Får man så bra
betalt för ett poem? Det var otroligt! Ack, herre, ni kan
allt vad ni vill, ni kan bli lika berömd som herr de Voiture
och herr de Benserade. Det kan jag vara med om. En poet
är nästan så god som en abbé. Ack, herr Aramis, ge er till
poet, det ber jag er om!»
»Bazin, min vän», sade Aramis, »jag tror du blandar dig
i samtalet.»
Bazin förstod, att han burit sig dumt åt, och gick sin väg
med hängande huvud,
»Åh», sade d’Artagnan med ett småleende, »du säljer dina
snillefoster efter guldvikt, du är bra lycklig, min vän. Men
akta dig, du håller på att tappa det där brevet, som sticker ut
ur rockfickan ; det är förmodligen även från din förläggare.»
Aramis rodnade ända till vitögat, stoppade in brevet och
knäppte igen tröjan.
»Min kära dd’Artagnan», sade han, »om du har lust så gå
vi och söka upp våra vänner, och eftersom jag är rik, så
kunna vi ju i dag börja på nytt att äta middag tillsammans,
i avvaktan på att även ni i er tur bli rika.»
»Med största nöje», svarade d’Artagnan. »Det var länge
sedan vi fingo oss en hygglig middag, och som jag för min
del har en tämligen vågad expedition att utföra i afton, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
