Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLA KATTOR ÄRO GRÅ I MÖRKRET 143
D’Artagnan steg upp och tog sin hatt; mylady gav honom
sin hand att kyssa, och den unga mannen kände, att hon
tryckte hans, men förstod, att det icke var en yttring av
koketteri, utan av tacksamhet för att han avlägsnade sig.
»Hon älskar honom av själva hin», tänkte han och gick
därpå.
Denna gång väntade icke Ketty på honom, varken i ytter-
rummet, korridoren eller i stora porten. D’Artagnan måste
således alldeles ensam treva sig uppför trappan och in i den
lilla kammaren,
Ketty satt och grät med huvudet dolt i händerna.
Hon hörde d’Artagnan komma in, men hon lyfte icke på
huvudet ; den unga mannen gick fram till henne och fattade
hennes båda händer, men då brast hon ut i snyftningar.
Som d’Artagnan föreställt sig, hade mylady vid mottagan-
det av brevet i sin glädjeyra talat om alltsammans för sin
kammarjungfru och därpå till belöning för det sätt, varpå
hon denna gång uträttat sitt ärende, givit henne en börs.
När Ketty kom in till sig, kastade hon börsen i en vrå, där
den blivit liggande alldeles öppen och låtit några guldmynt
svämma ut över mattan.
Vid d’Artagnans smekningar lyfte den stackars flickan
upp huvudet. Själva d’Artagnan blev helt förskräckt över
hennes förstörda utseende, hon knäppte ihop händerna med
bönfallande min, men utan att våga säga något.
Hur föga känsligt än d’Artagnans hjärta var, rördes han
dock av denna stumma sorg; men han höll för mycket på
sina planer och i synnerhet på denna för att ändra något i
det program han på förhand gjort upp. Han lämnade såle-
des icke Ketty minsta hopp att få honom att avstå därifrån,
han endast framställde sitt handlingssätt för henne som helt
enkelt en hämnd.
Denna hämnd underlättades dessutom betydligt därav, att
mylady, utan tvivel för att dölja sin rodnad för sin älskare,
hade befallt Ketty att släcka alla ljusen i våningen och till
och med i hennes eget rum. Greve de Wardes skulle avlägsna
sig före dagens inbrott och alltjämt i mörkret.
Efter några ögonblick hördes mylady komma in i sin
sängkammare. D’Artagnan skyndade genast in i sitt skåp;
knappt hade han hunnit gömma sig där, förrän ringklockan
lät höra sig.
Ketty gick in till sin matmor och stängde dörren efter sig;
men väggen var så tunn, att han hörde nästan allt vad de
båda kvinnorna talade sins emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
