Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄMNDTANKAR 153
»från och med i dag upphöra att tala om omöjlig-
heter.»
»Ni överväldigar mig med sällhet !» utropade d’Artagnan,
i det han kastade sig på knä och med kyssar överhöljde de
händer, som räcktes honom.
»Hämnas mig på den eländige de Wardes», tänkte mylady,
»och sedan skall jag nog veta att göra mig av med dig, din
ärkenarr, din levande värjklinga!»
»Kasta dig gärna i mina armar, sedan du så fräckt gyck-
lat med mig, du falska och farliga kvinna!» tänkte d’Artag-
nan inom sig. »Sedan skall jag skratta åt dig tillsammans
med den, som du vill döda genom min hand.»
D’Artagnan såg upp till henne.
»Jag är färdig», sade han.
»Ni har således förstått mig, d’Artagnan?» sade mylady.
»Jag skulle gissa mig till er önskan på en enda blick av er.»
»Alltså vill ni ägna mig er arm, som redan tillvunnit sig
så mycken berömmelse?»
»Ja, på ögonblicket!»
»Men jag», sade mylady, »hur skall jag någonsin kunna be-
löna en sådan tjänst? Jag känner de förälskade, de göra
ingenting för intet.»
»Ni känner den enda belöning jag önskar», sade d’Artag-
ning, »den enda, som anstår er och mig.»
Och han drog henne sakta till sig. Hon gjorde knappast
något motstånd.
»Egennyttige !» sade hon småleende.
»Ack», utropade d’Artagnan, verkligt hänryckt av den li-
delse denna kvinna hade förmågan att upptända i hans hjär-
ta, »det är därför att min lycka synes mig så osannolik, och
därför att jag av fruktan att se den försvinna som en dröm
har bråttom att förvandla den till verklighet !»
»Nå, gör er då förtjänt av denna påstådda lycka.»
»Jag lyder edra befallningar», sade d’Artagnan.
»Riktigt säkert?» frågade mylady med ett sista tvivel.
»Namngiv för mig den eländige, som kommit edra vackra
ögon att fälla tårar.»
»Vem säger er, att jag gråtit?»
»Det förefaller mig så.»
»Kvinnor sådana som jag gråta inte», sade mylady.
»Så mycket bättre. Och säg mig nu vad han heter?»
»Men besinna då, att med hans namn förråder jag hela min
hemlighet.»
»Men jag måste ju ändå veta hans namn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
