Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 TRETTIOSJÄTTE KAPITLET
»Ja, det måste ske; döm nu själv, om jag har förtroende ’
till er!»
»Ni gör mig utom mig av glädje. Vad heter han?»
»Ni känner honom.»
»Verkligen?»
»Ja.»
»Det är väl ingen av mina vänner?» sade d’Artagnan med
spelad tvekan för att övertyga henne om sin okunnighet.
»Om det vore en av edra vänner, skulle ni tveka då”» ut-
ropade mylady med en hotfull blixt i ögonen.
»Nej, inte ens om det vore min bror», utropade d’Artagnan
liksom medryckt av sin entusiasm.
Vår gaskognare gick på utan att riskera något, ty han
visste, vart han gick.
»Jag älskar er hängivenhet», sade mylady.
»Ack, är det ingenting annat ni älskar hos mig?» frågade
d’Artagnan.
Jag älskar er själv också», sade hon och fattade hans
hand.
Och den varma handtryckningen kom d’Artagnan att
darra, som om den feber, varav mylady brann, genom denna
vidröring meddelat sig även åt honom.
»Ni älskar mig, ni!» utropade han. »Om det förhölle sig
så, det vore att mista förståndet av lycka !s
Han slöt henne i sina armar; hon sökte icke att undvika
hans kyss, men hon besvarade den heller icke. Hennes läp-
par voro kalla, det föreföll d’Artagnan som om han kysste
en staty.
Han var icke desto mindre rusig av glädje, elektriserad av
kärlek, han trodde nästan på myladys ömma känslor för ho-
nom, trodde nästan på de Wardes’ förbrytelse. Hade de
Wardes i detta ögonblick stått framför honom, skulle han ha
dödat honom.
Mylady begagnade sig av tillfället.
»Han heter...» började hon.
»De Wardes, jag vet det», utropade d’Artagnan.
»Och hur vet ni det?» frågade mylady, i det hon fattade
hans båda händer och försökte att genom hans ögon läsa i
djupet av hans själ.
D’Artagnan insåg, att han låtit föra sig för långt och be-
gått ett fel.
»Säg, säg, men säg då!» upprepade mylady, »hur vet ni
det?»
»Hur jag vet det?» sade d’Artagnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
