Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄMNDTANKAR 155
»Ja»
»Jag vet det därför, att de Wardes i går i en salong, där
även jag befann mig, visade en ring, som han sade sig ha
fått av er.»
»Den uslingen !» utropade mylady.
Epitetet gav, som man lätt kan tänka sig, genljud långt
ned i d’Artagnans hjärta.
»Nåväl?» fortfor hon.
»Jo, jag skall skaffa er hämnd på denna usling», sade d’Ar-
tagnan och tog på sig en min som en don Jafet av Armenien.
»Tack, min tappra vän!» utropade mylady; »och när kom-
mer jag att bli hämnad?»
»I morgon, nu genast, när ni vill.»
Mylady var nära att ropa: »nu genast!» men hon tänkte
på att en sådan brådska skulle vara mindre behaglig för
d’Artagnan.
Dessutom hade hon tusen försiktighetsmått att vidtaga,
tusen råd att ge sin försvarare, för att han skulle undvika
alla förklaringar med greven i vittnens närvaro. Allt detta
förekoms dock med ett enda ord av d’Artagnan.
I morgons, sade han, »skall ni vara hämnad eller också
jag död.»
»Nej», sade hon, »ni skall hämnas mig, men icke dö. Han
är feg.»
»Kanske med kvinnorna, men inte med män. Jag känner
till den saken, jag.»
»Men det tycks mig som om ni i er strid med honom inte
hade skäl att klaga över lyckan.»
»Lyckan är en nyckfull slyna, gynnsam i går, kan hon
vända mig ryggen i morgon.»
»Det vill säga, att nu tvekar ni.»
»Nej, jag tvekar inte, Gud bevare mig, men skulle det vara
rättvist att låta mig gå en möjlig död till mötes, utan att ha
skänkt mig åtminstone litet mer än hoppet?»
Mylady svarade med ett ögonkast, som betydde:
»Är det ingenting annat? Så säg då!»
Låtande blicken åtföljas av en muntlig förklaring sade hon
därpå ömt:
»Ni har rätt.»
»Ack, ni är en ängel!» utropade den unga mannen.
»Alll är således överenskommet,» sade hon.
»Utom det jag begär av er, älskade.»
»Men när jag säger er, att ni kan lita på min ömhet?»
»Jag har ingen morgondag för att vänta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
