Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SYN 177
Hans tre kamrater kommo fram till honom. Alla tre bade
tydligt sett ett kvinnohuvud titta ut genom vagnsfönstret,
men ingen av dem utom Athos kände fru Bonacieux. Athos’
åsikt var för resten, att det verkligen var hon, men mindre
upptagen än d’Artagnan av det vackra ansiktet, tyckte han
sig även ha sett ett manshuvud, längst in i vagnen.
»Förkåller det sig så», sade d’Artagnan, »så för man hen-
ne förmodligen från ett fängelse till ett annat. Men vad
ämnar man då göra med den arma varelsen, och när skall
jag någonsin få träffa henne igen?»
»Min vän», sade Athos allvarligt, »kom ihåg, att de döda
äro de enda, som man icke är utsatt för att möta här på jor-
den. Du vet ju något om den saken likaväl som jag, inte
sant? Om således din älskade inte är död, om det var henne
vi sågo nyss, så återfinner du henne nog en dag. Och det
gunås», tillade han i den misantropiska ton, som var honom
egen, »kanske förr än du önskar.» .
Klockan slog halv åtta; vagnen hade kommit tjugu minu-
ter senare än den utsatta mötestiden. D’Artagnans vänner
påminde honom om att han hade ett besök att göra, på sam-
ma gång de framhöllo, att ännu var det tid att avstå där-
ifrån.
Men d’Artagnan var på samma gång envis och nyfiken.
Han hade fått i sitt huvud, att han skulle gå till kardinalens
palats och att han skulle taga reda på, vad hans eminens hade
att såga honom, Ingenting kunde förmå honom att avstå
från sitt beslut.
Man kom fram till Saint-Honorégatan, och på torget
framför kardinalpalatset fann man de tolv uppbådade muske-
törerna, som promenerade där under väntan på sina kamra-
ter. Först nu förklarade man för dem, vad det var fråga om.
D’Artagnan var väl känd i de kungliga musketörernas he-
dervärda kår, där man visste att han skulle inträda en dag;
man betraktade honom således på förhand som en kamrat.
Därav följde även, att var och en av dem gärna åtog sig
det uppdrag man givit dem ; dessutom gällde det förmodligen
även att få spela kardinalen och hans folk ett spratt, och till
sådana företag voro dessa värda ädlingar alltid färdiga.
Athos delade dem i tre grupper, tog själv kommandot
över den ena, lämnade kommandot över den andra åt Aramis
och den tredje åt Porthos, varpå varje grupp för sig gick och
ställde sig på lur framför en av ingängarna till palatset.
D’Artagnan å sin sida gick helt oförskräckt in genom stora
porten.
12 V De tre musketörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
