128 FEMTIOSJUNDE KAPITLET »Jo, Buckingham hade utan tvivel blivit underrättad om att jag ämnade återvända till England, han talade om mig med lord Winter, som redan var intagen mot mig, och sade honom, att hans svägerska var en prostituerad, en bränn- märkt kvinna. Min mans ädla och rena stämma fanns inte längre för att försvara mig. Lord Winter trodde allt vad man sade honom, och det så mycket lättare, som det låg i hans intresse att tro det. Han lät arrestera mig, förde mig hit och satte mig under er bevakning. Resten känner ni; i övermorgon förvisar han mig, låter deportera mig, i över- morgon skriver han in mig bland de vanärades antal. Åh, intrigen är väl spunnen, komplotten är slugt anlagd, och min heder kommer icke att överleva den! Ni ser väl, att jag måste dö, Felton — Felton, ge mig kniven!» Och vid dessa ord, liksom om alla hennes krafter varit uttömda, lät mylady sig glida matt och smäktande i armar- na på den unga officern, som, rusig av kärlek, av vrede, av en för honom hittills okänd sällhet, med hänförelse tog emot henne i sin famn och tryckte henne till sitt hjärta, skälvande av att känna andedräkten från denna vackra mun, från sina sinnen vid beröringen med denna så häftigt arbetande barm. >Nej, nej», sade han, »du skall leva ärad och ren, leva för att triumfera över dina fiender!» Mylady sköt honom sakta från sig med handen, i det hon drog honom till sig med blicken ; men Felton slöt henne åter i famnen och tryckte henne allt hårdare intill sig, i det han tillbad henne som en gudomlighet. »O, döden, döden!» sade hon, beslöjande sin röst och sin blick. O, döden. hellre än skammen! Felton, min bror, min vän, jag besvär dig!» Nej», utropade Felton, »du skall leva och du skall bli hämnad!»> >Felton, jag bringar olycka över allt, som omger mig! Felton, övergiv mig! Felton, låt mig få dö!» »Nåväl, då dö vi tillsammans!» utropade han, i det han tryckte sina läppar mot hennes. Flera slag hördes på dörren; denna gång stötte mylady honom tillbaka på fullt allvar. >Tyst», viskade hon, »man har hört oss, man kommer! Det är slut — vi äro förlorade!» >Nej», sade Felton, »det är skiltvakten, som underrättar mig om att en patrull kommer.