Öfversättarens Förord. Sedan fem århundraden tillbaka har namnet Boccaccio räknats till de största och ryktbaraste inom hela den nyare literaturen; sedan fem århundraden har hans Decameron, spridd i oräkneliga handskrifter, upplagor och öfversättningar, med förtjusning lästs af hela den bildade verlden och varit en källa, hvilken i oöfverskådlig utbredning sträckt sitt befruktande flöde öfver alla folks literatur och konst. Ett arbete af denna höga betydelse för den andliga odlingen borde icke saknas på ett språk, som i välljud och klarhet står dess eget så nära; och det var öfvertygelsen härom, som förmådde öfv. till det ej lätta företaget att för första gången öfverflytta Decameron på vårt modersmål. De svårigheter, detta verk erbjuder en nutidens öfversättare, äro hvarken få eller obetydliga. Här gäller att frambära tankar, öfver hvilka ett halft årtusende hunnit lägga ett om än lätt dam, på sådant sätt, att de icke genom sin form afskräcka den moderne läsaren; men derjemnte att återgifva icke blott gången och det ungefärliga innehållet af dem, utan äfven deras för tiden och folket egendomliga uttryck i satsbygnad, ordval och vändningar. Här gäller vidare att bevara samma klangfulla och flytande föredrag, samma plastiska klarhet i framställningen, samma renhet i språket, som utmärka urskriften och alltid skola förblifva en af Decamerons