franska af Antoine Le Maçon, som varit ganska upplysande genom sin ordagranna trohet. Inledningen är bearbetad efter Witte, Fanfani m. fl. För anmärkningarna hafva, utom dem, som finnas i Fanfanis m. fl. upplagor och öfversättningar, samt allmänna historiska hjelpkällor, begagnats: John Dunlop's Geschichte der Prosadichtungen. A. d. Engl. von F. Liebrecht. Berlin 1851. Des sources du Décameron et de ses imitations. (Uppsats af Edélestand du Méril i hans Histoire de la poésie scandinave. Prolégomènes. Paris 1839). Lovéns öfversättning af Dante m. fl. Tyvärr har tillgång saknats till Manni's Istoria del Decamerone (Firenze 1742) och Fiacchi's Osservazioni sul Decamerone (Firenze 1821). Filologiska anmärkningar om tolkandet och förklarandet af svårare ställen, till hvilka godt förråd förefunnits, har öfv. likväl icke velat tillägga, då de för flertalet af läsare icke erbjuda något interesse. För öfriga upplysningar får öfv. hänvisa till inledningen. Till herr prof. m. m. C. W. Böttiger hembär öfv. sin vördnadsfulla tacksägelse för de råd och anmärkningar, han med utmärkt godhet behagat meddela, och slutar med uttalande af den förhoppning, att hans arbete, oaktadt alla de ofullkomligheter, af hvilka det lider, likväl skall befinnas till någon del fylla en af de största luckorna i vårt fäderneslands öfversättningsliteratur. Upsala d. 26 October 1861. Öfversättaren.