ljuflighet och det nöje, jag förut lofvat eder, och hvilka måhända ej skulle väntas af en så beskaffad början, om jag ej redan nu nämnde det. Och i sanning, om jag lämpligen kunnat föra er på någon annan stig, än en så svår som denna, dit jag önskar, hade jag gerna gjort det; men, alldenstund det utan denna erinran icke kan visas, hvad som var orsak dertill, att de händelser, som härefter läsas, tilldrogo sig, besluter jag mig, nästan nödtvungen, att nedskrifva den. Jag säger således, att åren från Guds Sons välsignelserika menniskoblifvande hade redan framskridit till talet ett tusen trehundra fyratioåtta, då till den härliga staden Florens, skön utöfver alla andra Italienska, ankom den dödande pesten, sedan hon, antingen genom himlakropparnes inverkan eller för våra orättrådiga gerningars skull af Guds rättvisa vrede till förbättring utsänd öfver de dödliga, några år förut börjat i de östliga länderna och, efter att hafva beröfvat dem ett oräkneligt antal menniskor, utan att stadna, i det hon flyttade sig från ett ställe till ett annat, jämmerligen utvidgat sig till Occidenten. Emot detta onda halp hvarken menskligt förstånd och försigtighetsmått, i det staden renades från mycken osnygghet genom dertill förordnade ämbetsmän, inträde vägrades hvarje sjuk, och många råd gåfvos för helsans bevarande, ej heller ödmjuka böner, icke en, utan många gånger både i ordnade processioner och på annat sätt Gudi hemburna af fromma menniskor; i thy att sjukdomen i början af våren förutnämnda år begynte visa sina olyckliga verkningar på ett underbarligt sätt. Här var nämnligen ej, såsom i Orienten, blodflöde ur näsan ett uppenbart tecken till oundviklig död; utan i