Första Berättelsen.

Herr Chapelet bedrager med falsk bikt en munk och dör, samt blir, fastän han i lifvet varit en högligen elak menniska, ansedd för helgon och kallad Sanct Chapelet. Tillbörligt är, mina kära damer, att allt, hvad menniskan gör, tager sin början från Dens beundransvärda och heliga namn, som var alltings skapare. Derföre, då jag som den förste skall göra början med vårt berättande, tänker jag begynna med ett exempel af Hans underbara ledning, på det att dess åhörande må stadfästa vårt hopp till Honom, såsom oföränderlig, och Hans namn alltid må varda af oss lofvadt. Det är uppenbart, att, såsom de verldsliga tingen alla äro förgängliga och dödliga, så äro de äfven både i och utom sig fulla af lidande, ängslan och möda och underkastade otaliga faror, hvilka ofelbart vi, som lefva inmängda med dem och sjelfva äro en del af dem, skulle hvarken kunna uthärda eller från oss afvärja, om ej Guds särskilda nåd förlänade oss styrka och klokhet. Man bör ej tro, att denna nåd nedstigit för oss och i oss af någon vår förtjenst, utan hon har det, utsänd af Hans egen godhet och utverkad af deras böner, hvilka liksom