något annat helgon än till honom; man kallade och kallar honom ännu sanct Chapelet och försäkrar, att Gud genom honom gjort och dagligen gör många under för den, som andäktigt anbefaller sig i den heliges skydd. Sålunda lefde och dog herr Cepperello från Prato och blef ett helgon, som I nu hafven hört. Jag vill ej neka det vara möjligt, att han är salig inför Guds ansigte; ty, fastän hans lefnad var brottslig och gudlös, kan han dock på sitt yttersta hafva kännt sådan förkrosselse, att Gud måhända haft miskund med honom och upptagit honom i sitt rike. Men, alldenstund detta är oss fördoldt, talar jag, efter hvad vi kunna se, och säger, att han snarare måste vara i djefvulens händer fördömd, än i paradiset. Och, om så är, kunna vi tydligen märka Guds stora nåd mot oss, som icke betraktar vår villfarelse, utan trons renhet, när vi på sådant sätt göra till vår medlare en Hans fiende, i den tron, att han är Hans vän, och som bönhör oss, liksom vi till förebedjare hos Honom utvalt en verkligt helig. Måtte vi derföre, på det vi genom Hans nåd må friska och sunda bevaras i närvarande olycka och i detta glada sällskap, under lofvande af Hans namn, i hvilket vi hafva börjat det, hålla Honom i vördnad och i allt, hvad oss behof göres, anbefalla oss Honom med vissaste hopp att blifva bönhörda. — Och här tystnade han.