Femte Berättelsen.

Markgrefvinnan af Montferrat afböjer genom en af höns tillagad måltid och några fina ord konungens af Frankrike dåraktiga kärlek till henne. Damerna, som åhörde Dioneo, blygdes i början något öfver hans berättelse, såsom den sedesamma rodnad tillkännagaf, hvilken uppsteg på deras kinder; småningom blickade de likväl under stigande uppmärksamhet förstulet på hvarandra med hemligt leende och kunde knappt återhålla ett högljudt löje. Då berättelsen var till ända, läto de honom genom några lindriga stickord förstå, att det vore opassande, att förtälja dylika berättelser för damer; men derpå vände sig drottningen till Fiammetta, som satt bredvid Dioneo i gräset, och befallde henne att i sin ordning fortfara. Fiammetta begynte med behaglig och leende uppsyn: Icke blott emedan de berättelser roa mig, hvilka såsom de senast omtalade visa den stora verkan af hastiga och träffande svar, utan äfven i den öfvertygelsen, att det är lika förståndigt af män, när de sträfva att älska endast damer af högre stånd än deras, som det bevisar största klokhet hos fruntimmer, då de kunna