bevara sitt hjerta från att fatta kärlek till en högt uppsatt man, så faller mig i sinnet, då skyldigheten att berätta nu kommit till mig, att genom ett exempel visa er, mina sköna damer, huru en ädelboren fru förstod att både med ord och gerning skydda sig för en sådan fara och afvända en annans tankar från kärlek. Markgrefven af Montferrat, en man af stor tapperhet och kyrkans banerförare, hade dragit ut i ett af de Christnes allmänna härtåg mot Österlandet bort öfver hafvet. En gång talade man om hans tapperhet vid konung Philip den Enögdes hof, hvilken just då stod i beredskap att lemna Frankrike för att åtfölja samma korståg, och en riddare yttrade, att intet härligare par under solen stode till finnandes än markgrefven och hans husfru; ty, liksom han var ryktbar bland alla riddare för sina adeliga dygder, så var damen framför alla andra qvinnor skön och sedesam. Dessa ord gjorde sådant intryck på konungens sinne, att han, utan att någonsin hafva sett damen, plötsligt började eldigt älska henne och beslöt att inskeppa sig till den omnämnda härfärden icke annorstädes än i Genua, för att på landresan till denna hamn få passande förevändning till ett besök hos markgrefvinnan, hvarvid han hoppades, att det måhända i hennes gemåls frånvaro skulle lyckas honom att nå sina önskningars fullbordan. Och som han beslutit, så gjorde han. Hela sin här sände han förut och begaf sig sedan, åtföljd af blott några få adelsmän, på väg. När han nalkades markgrefvens område, sände han en dag förut bud för att underrätta damen, det hon kunde vänta honom till middagen följande dag. Damen, som var förståndig och skarpsynt, svarade glädtigt, att