visserligen skrifvet," återtog inquisitorn; "men hvarför har det uttrycket gjort dig bekymrad för oss?" "Det vill jag säga er, herre," svarade den gode mannen. "Sedan den tid, jag började komma hit till klostret, har jag alla dagar sett, huru till många fattiga utdelas stundom en, stundom två stora kittlar med soppa, som på förhand tagas ifrån er, emedan den icke behöfs. Skolen I nu derborta hundradefaldt återfå allt detta, så måsten I ju nödvändigt drunkna i all den soppan." Hela bordsällskapet hos inquisitorn gaf till ett gapskratt; men denne insåg väl det skarpa tadlande af munkarnes sopphyckleri, som låg häri, och var helt träffad. Om ej redan den första processen tillräckligt skämt ut honom, skulle han skaffat den ärlige mannen en till på halsen, för det han sålunda förebrått honom och de andra lättingarne. Nu tillsade han honom i förtrytelsen att taga sig före hvad han behagade, men aldrig mera visa sig för hans ögon.