det svar, han fick. Men Guiglielmo svarade hastigt: "Låt måla Frikostigheten!" Knappt hade Ermino hört dessa ord, förrän han kände en så stor blygsel, att den förmådde honom att förändra sin sinnesart, nästan till motsatsen af hvad den ända dittills varit; och han svarade sålunda: "Ja, herr Guiglielmo, jag vill låta måla henne här och det så, att hvarken ni eller någon annan skall kunna med skäl säga, att jag ej sett och kännt henne." Och af sådan verkan voro Guiglieimos ord, att han från den dagen blef den frikostigaste och höfviskaste adelsman och den, som mest bevisade främlingar och infödingar ära, bland alla, som på hans tid lefde i Genua.