Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen sjelf. Men man sade henne, att hon blott
skulle gifva sig fåfäng möda: ty konungen förde ett så
klenmodigt och ovärdigt lefverne, att han med tadelvärd
feghet fördrog otaliga, honom sjelf tillfogade
förolämpningar och således än mindre rättvist hämnades andras
lidna skam; så att hvar och en, som haft någon förtret,
gaf sitt missnöje luft i bespottelse och skymf mot
konungen. Då damen förnam detta, uppgaf hon hoppet om
hämnd, men ville dock, för att någorlunda släcka sin
vrede, ytterligare håna denne fege konung for hans låga
tänkesätt. Gråtande trädde hon derföre inför honom och
sade: "Herre, jag kommer icke till dig för att kräfva
en väntad hämnd för den skymf, som vederfarits mig;
men i ersättning för denna ber jag dig, att du säger
mig, huru du ställer dig för att uthärda de många
kränkningar, jag hör man tillfogar dig, på det jag, undervisad
af dig, må tåligt fördraga min, medan jag nu, det vet
Gud, gerna, om möjligt, skulle afstå den åt dig,
emedan du är så skicklig i att bära sådana." Konungen,
som ända dittills varit overksam och trög, började, liksom
om han vaknat ur sömnen, med att på det
eftertryckligaste bestraffa den skymf, som tillfogats denna dame,
och blef från den dagen en sträng förföljare af hvar och
en, som lät det ringaste komma sig till last mot hans
kronas ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
