Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tionde Berättelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tionde Berättelsen.
Mäster Alberto från Bologna bryr helt artigt en
dame, som ville förödmjuka honom för hans
kärlek till henne.
Elisa tystnade, och berättandets sista pligt stadnade hos
drottningen, som med qvinligt behag begynte tala sålunda:
Älskade damer! Liksom under klara nätter stjernorna
äro himmelens prydnad, och blommorna om våren äro
de gröna ängarnes, så tjena skämtsamma infall till att
smycka lofvärda seder och glada samtal. För deras
korthets skull anstå de bättre oss qvinnor, än män; ty
mycket och långt talande, när det kan undvikas, skickar
sig ännu mindre för qvinnor än för män. Visserligen
äro nu för tiden, till vår och alla nu lefvandes allmänna
skam, få eller inga fruntimmer till finnandes, som förstå
en fin qvickhet eller, om de också förstå den, kunna
besvara den. Ty den skarpsinnighet, som qvinnornas
snille fordom ägde, hafva de nyare vändt på sin kropps
utsmyckande, och den, som ser sig klädd i de brokigaste,
af remsor och prydnader mest öfverlastade kläder, menar,
att hon bör blifva de andra långt föredragen och är högre
ära värd. Men hon betänker icke, att, om någon ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0092.html
