- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
108

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

således till elden, der hon lemnat Rinaldo, såg honom an
med kärleksvarma ögon och sade: "Nå, Rinaldo,
hvarföre så tankfull? Äro då en häst och några kläder så
oersättliga? Gif er tillfreds, var glad och tänk, att ni
är hemma hos er. Ja, jag kunde väl säga er något mera.
I de kläder, ni nu har på er, och som tillhört min
aflidne man, förekommer ni mig alldeles som han sjelf,
och väl tusen gånger i afton har jag haft lust att falla
er om halsen och kyssa er; och i sanning, hade jag icke
fruktat att misshaga er, skulle jag också gjort det." Då
Rinaldo, som icke var något dumhufvud, hörde dessa ord
och såg, huru den unga enkans ögon blixtrade, gick han
med öppna armar mot henne och sade: "Min fru, då
jag vid åtanken af det tillstånd, ur hvilket ni lät befria
mig, alltid kan säga mig hafva er att tacka för mitt
lif, så vore det väl en stor ohöflighet, om jag icke
bemödade mig att göra allt, som kan vara er angenämt. Följ
derföre er lust att famntaga och kyssa mig; ty, hvad mig
beträffar, skall jag i sanning mer än gerna omfamna och
kyssa er." Flera ord behöfdes ej. Damen, som hel och
hållen brann af kärlekstrånad, kastade sig ögonblickligt
i hans armar; och, sedan hon tusentals gånger under
eldiga omfamningar kysst honom och likaså kyssts af
honom, stodo de upp tillsammans och gingo till
sofgemaket, der de utan minsta dröjsmål lade sig och, innan
morgon grydde, många gånger fullkomligt tillfredsställde
sina önskningar.

Men, då morgonrodnaden började synas, uppstego de
efter enkans önskan, och, på det ingen skulle kunna ana,
hvad som skett, gaf hon honom några dåliga kläder,
fyllde hans börs med penningar och, sedan hon visat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free