Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ju mera, I dygdädla damer, man talar om lyckans
vexlande händelser, desto mer återstår för den, som
uppmärksamt vill betrakta tingen, att säga deröfver; och, att
det så förhåller sig, bör icke kunna förundra någon,
som förnuftigt besinnar, att alla de ting, vi dåraktigt
kalla våra, ligga i lyckans händer och följaktligen af
henne efter hennes förborgade rådslag oupphörligt
öfverflyttas från den ena på den andra, utan att vi förmå inse
den lag, hon följer. Fastän nu detta i allting
och alldagiigen blir oss uppenbart och äfven visats genom några
af de föregående berättelserna, vill jag dock, emedan vår
drottning önskat, att vi skola berätta öfver detta ämne,
måhända ej utan nytta för mina åhörare till de förra
foga en ny historia, som jag hoppas skall finna bifall.
Det fanns förr i tiden i vår stad en adelsman,
hvilken hette herr Tedaldo och, som några påstå, tillhörde
slägten Lamberti, men enligt andras försäkran var af
familjen Agolanti, ehuru den senare meningen väl mera
hemtar sitt stöd af den nålmakarehandtering, hans söner
sedermera drefvo, och som hos Agolantierna alltid varit
och är bruklig. Men jag lemnar derhän, till hvilkendera
af slägterna han hörde, och säger blott, att han på sin
tid var en den rikaste adelsman och hade tre söner, af
hvilka den förste hette Lamberto, den andre Tedaldo,
och den tredje Agolante. De hade redan växt upp till
vackra och ståtliga ynglingar, ehuru den äldste ännu icke
uppnått sitt adertonde år, då den rike herr Tedaldo dog
och efterlemnade åt dem såsom sina rättmätiga arfvingar
hela sin fasta och rörliga förmögenhet. När dessa sågo
sig blifne så rike på både klingande mynt och
besittningar, begynte de, blott ledda af egen lust, att utan mått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
