och återhåll förslösa sina penningar, i det de höllo sig stor betjening och många utvalda hästar, hundar och falkar, gåfvo fortfarande offentliga banqueter, utdelade skänker, höllo tornerspel och med ett ord gjorde ej blott, hvad som anstår adelsmän, utan äfven allt hvad deras ungdomliga öfverdåd ingaf dem. De hade ej länge fört detta lif, förrän den af deras fader efterlemnade skatten började minskas; och, då blotta inkomsterna ej mera förslogo att bestrida de begynta utgifterna, sågo de sig nödsakade att delvis sälja och förpanta sina egendomar. Sålunda miste de i dag den ena, i morgon den andra och märkte det knappast, förrän nästan intet återstod dem; då öppnade fattigdomen deras ögon, dem rikedomen hållit tillslutna. Lamberto kallade derföre en dag de båda andre till sig, påminte dem, hvilket ärofullt lif deras fader och sedermera de sjelfve fört, huru vidsträckt deras rikedom varit, skildrade sedan det stora armod, i hvilket de genom sitt oordentliga slösande störtat sig, och uppmanade dem slutligen så eftertryckligt, han kunde, att, innan deras fattigdom blefve än mer uppenbar, gemensamt med honom sälja det lilla, som stod dem åter, och draga till främmande land. Så gjorde de också verkligen: de lemnade i all tysthet Florens utan att taga afsked af någon och stadnade ej förr, än de voro i England. Der hyrde de sig i London ett litet hus och begynte under största sparsamhet i sina utgifter att låna ut penningar på hög renta, hvarvid lyckan var dem så gunstig, att de inom få år aflade en stor förmögenhet. Derpå reste den ene efter den andre af dera åter till Florens; de köpte tillbaka större delen af sina forna gods ochförvärfvade ännu