Man anser hafskusten från Reggio till Gaeta för den behagligaste delen af Italien; här ligger ej långt från Salerno en bergig kuststräcka, som öfverskådar det vida hafvet och af invånarne benämnes kusten vid Amalfi. Den är full med små städer, öfvertäckt af trädgårdar och springbrunnar samt bebodd af lika så driftiga och rika köpmän, som hvilka andra som helst. Bland dessa städer är en, kallad Ravello, som visserligen ännu har förmögna invånare, men förr i tiden ägde en, som var öfver måttan rik och hette Landolfo Ruffolo. Då imellertid hans rikedomar ej voro honom nog, och han traktade efter att fördubbla dem, var det nära, att han mist ej allenast dem, utan äfven sitt eget lif. Han köpte nämnligen, som köpmän pläga göra, på grund af sina beräkningar ett särdeles stort skepp, befraktade detta helt och hållet med varor för sina egna penningar och for med det till Cypern. Men här fann han andra skepp, som just anländt med samma slags varor, han ditfört, och blef fördenskull tvungen att icke blott till underpris sälja, hvad han medfört, utan, om han ville afsätta sin laddning, nästan skänka bort den för intet, hvarigenom han var nära att i grund förstöra sig. Olyckan, att inom kort tid från en ganska rik man hafva blifvit fattig, gick honom så djupt till sinnes, att han beslöt att antingen dö eller genom röfverier ersätta sin förlust, på det han, som rest bort rik, ej måtte återvända hem utfattig. Så snart således han funnit köpare till sitt stora fartyg, skaffade han sig med de penningar, han fått för detta och genom sina varors försäljning, ett mindre sjöröfvarfartyg, utrustade och försåg detta med allt, som är tjenligt för sådana företag, samt begynte