Femte Berättelsen.

Andreuccio från Perugia kommer till Neapel för att köpa hästar och råkar tre gånger på en natt i lifsfara, som han dock hvarje gång undgår, samt återvänder hem med en rubin. De ädelstenar, Landolfo fann, begynte Fiammetta, hvars ordning det nu var att förtälja, påminna mig en berättelse, som knappt innehåller mindre faror, än den Lauretta omtalat, men skiljer sig från den derutinnan, att hennes tilldrog sig kanske under flera år, medan denna gjorde det under loppet af en enda natt, som I nu skolen få höra. Som mig tillförene blifvit berättadt, lefde i Perugia en ung hästhandlare, vid namn Andreuccio di Pietro, som vid underrättelsen, att det var godt pris på hästar i Neapel, lade femhundra guldfloriner i sin börs och, utan att någonsin förut hafva varit utom sitt hem, begaf sig på väg till denna stad i sällskap med flere andra köpmän. Anländ dit en söndag emot aftonen, gick han efter anvisning af sin värd följande morgon på torget, der han visserligen besåg många hästar, tyckte om rätt många och bjöd på dem, men icke kunde blifva öfverens om