någon. För att imellertid visa, att han verkligen tänkte köpa, framtog han, oförsigtig och utan erfarenhet, som han var, flera gånger sin börs full af guld inför alla, som gingo och kommo. Nu inträffade, att, medan han vid dessa underhandlingar sålunda visade sin penningpung, en ung Sicilianska, som var utmärkt skön, men för en ringa penning redo att villfara hvarje mans önskningar, osedd af honom, gick förbi och fick syn på hans börs. Strax sade hon till sig sjelf: Huru väl vore det icke, om detta vore mina penningar!; och dermed gick hon vidare. Denna flicka hade en gumma med sig, som likaledes var från Sicilien. När denna varsnade Andreuccio, lät hon sin matmor gå vidare och lopp mot honom, som hon på det ömmaste omfamnade. Den unga flickan märkte detta, men afbidade, utan att säga ett ord, på något afstånd slutet af samtalet. Andreuccio vände sig imellertid om till gumman, igenkände och helsade henne med stor glädje. Hon lofvade att komma till honom i härberget och gick derpå efter ett kort samspråk åter vidare; men Andreuccio fortfor att köpslå om hästarne, utan att dock denna morgon inköpa någon. Flickan, som sett först Andreuccios fulla börs och sedan hans bekantskap med gumman, umgicks med tanken att på något sätt söka vinna de der penningarne eller åtminstone en del af dem och begynte derföre försigtigt utforska af gumman, hvem främlingen var, hvad han gjorde här, och huru han kände henne. Hon berättade henne allt, som rörde Andreuccios angelägenheter knappt mindre noggrannt, än han sjelf skulle gjort; ty hon hade länge tjent hos hans fader på Sicilien och sedan i Perugia. Likaså lemnade hon henne