fullständigt besked om allt detta." Currado samtyckte till Giusfredis begäran och skickade genast pålitliga personer till Genua och Sicilien. Den, som blifvit sänd till Genua, uppsökte herr Gasparrino och bad honom enständigt å herr Currados vägnar, att han ville skicka till honom Scacciato och dennes amma och berättade dervid ordentligt, hvad Currado redan gjort för Giusfredi och hans moder. Herr Gasparrino blef mägta förundrad öfver dessa budskap och genmälde: "För visso vill jag efter förmåga för herr Currado göra allt, som kan vara honom angenämt; också har jag verkligen nu i fjorton år haft i mitt hus den gosse, efter hvilken du frågar, med hans moder och skall gerna skicka honom dem båda. Men säg honom från mig, att han bör taga sig i akt för att sätta för mycken tro till Giannottos historier, som, efter hvad du säger mig, nu kallar sig Giusfredi; ty denne ar mycket listigare, än Currado kan inbilla sig." Efter dessa ord lät han hedersamt undfägna den redlige mannen, men tillika kallade han hemligen amman till sig och åtsporde henne försigtigt om hela förhållandet. När hon hört om upproret på Sicilien, och att Arrighetto ännu lefde, öfvergaf hon den fruktan, hon dittills hyst, och berättade honom, huru alltsammans tillgått, samt uppgaf de skäl, hvilka förmått henne att handla så, som hon gjort. Den noggranna öfverensstämmelsen mellan ammans utsaga och det, som Currados sändebud förmält, gjorde, att herr Gasparrino begynte sätta tro till hennes ord. Han pröfvade derföre till följe af sin stora slughet på det nogaste förhållandet från alla sidor; och, då han alltjemnt fann nya bevis för sakens sanning, blygdes han öfver