icke förmådde säga ett ord, utan, beröfvad all känsla, sjönk lik en död till sonens bröst. Väl förundrade sig denne högligen, då han ihogkom, att han förr ofta sett henne i samma slott och icke igenkännt henne; dock rörde sig hastigt det blod, han af henne mottagit, i honom, och, tadlande sig sjelf för sin forna sorglöshet, tog han henne med tårar i sin famn och kysste henne ömt. När fru Beritola med Currados frus och Spinas kärleksfulla bistånd återfått sina förlorade krafter genom kallt vatten och andra medel, omfamnade hon ånyo sin son under många tårar och ömma ord och kysste honom, full af moderlig kärlek, väl tusen gånger; men han betygade henne på det högsta i allo barnslig vördnad. Men, "när de en glad och höfvisk helsning hade förnyat redan tre och fyra gånger", till stor glädje och nöje för de omkringstående, förtalde de ömsesidigt, hvad som tilldragit sig med dem, och derpå sade Giusfredi till Currado, som underrättat några af sina vänner, till deras stora tillfredsställelse, om det nyligen slutna förbundet och just nu föranstaltade en skön och präktig fest: "Currado, ni har redan gjort mig mycken glädje och i lång tid ärofullt underhållit min moder. Jag beder er nu, att ni, för att icke lemna något, ni kan göra för oss, ogjordt, ville glädja mig och min moder och förhärliga min brolloppsfest genom min broders närvaro, som herr Gasparrino d'Oria, hvilken, som jag redan sagt er, röfvade mig och honom till sjös, har hos sig som tjenare. Sedan ber jag er dessutom skicka någon till Sicilien, som der gör sig fullkomligt underrättad om landets förhållanden och tillstånd och efterforskar, om min fader Arrighetto är död eller ännu lefver, och i hvad för belägenhet han i senare händelsen befinner sig, samt sedan gifver oss