belöningen, öfver hvars storlek Jakob förundrade sig, och tillät honom att taga den, om han verkligen enligt sitt löfte kunde utvisa grefven och hans barn. Då vände sig Jakob om, lät grefven, sin dräng, och Pierrot framträda och sade: "Nådigste herre, här äro fader och son; dottren, som är min husfru, är visserligen icke här, men med Guds hjelp skall ni snart få se henne." Då konungen hörde detta, betraktade han grefven; och, så mycket än denne var förändrad mot sitt förra utseende, igenkände han honom likväl, sedan han betraktat honom en stund, upptyfte, nästan med tårar i ögonen, den knäböjande till sig och kysste och omfamnade honom. Äfven Pierrot mottog han vänligt och befallde, att grefven strax skulle till fullo förses med kläder, tjenare, hästar och geråd, såsom det anstod hans höga ställning; och denna befallning fullgjordes strax. Derpå bevisade konungen Jakob stor ära och begärde, att han skulle berätta de förflutna händelserna. Men, då Jakob lät bortföra de belöningar, han för underrättelsen om grefven och hans barn erhållit, sade denne: "Tag detta som en riklig skänk af vår nådige herre, konungen, och glöm icke att säga din fader, att dina barn, hans och mina barnbarn, icke äro af tiggareslägt på mödernet." Jakob tog skänkerna och lät sin husfru och hennes svärmoder komma till Paris. Äfven Pierrots fru reste dit, och alla lefde i stor glädje tillsammans med grefven, hvilken konungen åter insatt i alla hans besittningar och begåfvat med större värdigheter än någonsin förut. Sedan tog en hvar afsked och vände tillbaka hem till sig; men grefven lefde i större ära än tillförene i Paris ända till sin död.