sade grefven till Pierrot, som sjelf redan tänkte upptäcka sig: "Pierrot, Jakob, som står här, har din syster till husfru utan att någonsin hafva fått någon hemgift. Men, på det din syster icke må vara utan utstyrsel, önskar jag, att han och ingen annan erhåller den stora belöning, konungen utlofvat för oss. Han må derföre angifva dig som son till grefven af Antwerpen, sin husfru som Violante, din syster, och mig såsom grefven af Antwerpen och eder fader." Vid dessa ord betraktade Pierrot honom noga och igenkände honom strax, kastade sig gråtande till hans fötter, omfamnade honom och sade: "Fader, var outsägligt välkommen!" Men Jakob var så förundrad och angenämt öfverraskad först af grefvens ord och sedan af Pierrots beteende, att han i början knappt visste, hvad han skulle göra. Dock satte han snart fullkomlig tro till grefvens ord, och, full af blygsel öfver de hårda ord, han väl stundom brukat mot honom som stalldräng, sjönk han gråtande till hans fötter och anhöll ödmjukt om förlåtelse för det förflutna; och grefven upplyfte honom och gaf honom den gerna. Då de alla tre under både många tårar och stor glädje ömsesidigt berättat hvarandra sina olika händelser, ville Pierrot och Jakob förse grefven med nya kläder; men han tillät det ingalunda, utan önskade att Jakob, sedan den utlofvade belöningen förut blifvit honom tillförsäkrad, skulle föra honom i drängakläder inför konungen för att desto mera komma denne att blygas. Således gick Jakob, på något afstånd åtföljd af grefven och Pierrot, inför konungen och lofvade att föreställa honom grefven och hans barn, om han enligt den utgångna uppmaningen ville belöna honom. Strax lät konungen hemta den för dem alla utfästa