liksom om vi, som födas och uppväxa bland dem, icke visste, hvad de helst tycka om. Jag vill derföre med dess förtäljande på samma gång visa er, huru stor dessas dårskap är, och huru ännu mycket större deras, som, i den inbillningen att förmå mer än naturen, tro sig kunna med fabelaktigt prat åstadkomma, hvad som icke ligger i deras magt, och bemöda sig att omändra andras motsträfvande kroppsbeskaffenhet till likhet med sin egen. Det var nämnligen i Pisa en domare, mera begåfvad med andliga än kroppsliga krafter, som hette herr Ricciardo från Chinzica. Måhända i den tron, att han kunde sköta en hustru med samma förmåga, som sitt ämbete, sökte han sig, i förtröstan på sin stora rikedom, med mycken omsorg en skön och ung dame till husfru, ehuru han bort undvika både det ena och det andra, om han kunnat råda sig sjelf lika väl som andra. Imellertid lyckades han i sina bemödanden: herr Lotto Gualandi gaf honom till husfru en sin dotter, vid namn Bartolomea, en af Pisas vackraste och behagligaste ungmör, ehuru få der finnas, som icke äro så nätta och qvicka som ödlor. Domaren förde henne med stor högtidlighet hem till sig och firade sitt bröllop präktigt och lysande; men redan första natten, medan han frestade att fullborda äktenskapet, var det icke långt ifrån, att han den enda gången blifvit patt. Morgonen derpå måste han, mager, torr och föga kraftfull, som han var, sätta lif i sig igen med vin och styrkande sötsaker och annat dylikt. Herr domaren, som härigenom lärt känna sina krafter bättre än förut, började derföre undervisa sin unga