fru om en kalender, rätt passande för barn, som lära läsa, och måhända fordomdags förfärdigad i Ravenna. Ty, efter hvad han sökte visa henne, fanns ingen dag, då det icke var mer än en, ja, många fester; och för dessas helighållande borde, såsom han ur flera skäl bevisade, man och hustru afhålla sig från all slags köttslig beblandelse. Härtill komme vidare fastor, qvatember, apostlarnes och tusen andra helgons dagar, fredagar och lördagar, söndagen såsom Herrans dag, hela fastlagen, vissa månskiften och många andra undantag, för hvilkas skull han kanske trodde, att man bör hålla lika långa ferier i sängen hos en hustru, som han ofta gjorde vid domstolsärendens behandling. Detta lefnadssätt förde han länge till stor ledsnad för sin fru, som han besökte kanske en gång i månaden och knappt det, under det han alltjemnt noga vaktade henne, på det att icke en annan kanske skulle lära henne känna söcknedagarne, liksom han undervisat henne om helgdagarne. Då begaf sig, att herr Riccardo, emedan hettan var stor, fick lust att göra en färd till ett utmärkt skönt, sig tillhörigt landtställe i grannskapet af Monte Nero och vistas der några dagar för att hemta frisk luft; så gjorde han också och förde med sig sin vackra fru. Under vistelsen lät han, för att roa henne med något, en dag anställa fiske; de foro ut att se på, han i samma båt med fiskrarne, och hon i en annan jemnte andra damer, och nöjet häraf lockade dem, nästan utan att de märkte det, några miglier ut på hafvet. Men, medan de med uppmärksamhet åskådade fisket, nalkades plötsligt en galeot, tillhörig Paganino da Mare, en då för tiden mycket beryktad sjöröfvare. När han fick syn på båtarne,