Första Berättelsen.

Masetto från Lamporecchio ställer sig stum och blifver trädgårdsmästare i ett nunnekloster, der alla nunnorna täfla om att sofva hos honom. Skönaste damer, rätt många både män och qvinnor äro nog dåraktiga att fullt och fast tro, att, med detsamma en flicka får den hvita slöjan på hufvudet och iklädes den svarta kåpan, är hon icke mera qvinna eller känner mera qvinliga begär, än om hon genom att blifva nunna förvandlats till sten. Men, höra de händelsevis något, som talar mot denna deras tro, förtörnas de deröfver, som om man begått det största och nedrigaste brott mot naturen, i det de hvarken vilja betrakta sig sjelfva, hvilkas begär icke ens den fullkomliga friheten att göra, hvad de vilja, kan mätta, ej heller betänka sysslolöshetens och ensamhetens stora inflytande. Äfvenså finnas åter ganska många, som lika säkert mena, att hackan och spaden och den grofva födan och det tunga arbetet alldeles befria jordbrukarne från köttsliga begär och göra dem råa till förstånd och insigt. Men, huru mycket alla de, som så tro, bedraga sig, vill jag, efter drottningen befallt mig det, utan att aflägsna mig från hennes uppgift, göra edert klart uti en liten berättelse.