ord till någon, samt försäkrade sig skola beträda denna väg, om den vore sådan, att han kunde göra det. "Eftersom du lofvar mig detta," sade munken, "så vill jag då visa dig den. Du bör veta, att de helige kyrkolärarne anse, att den, som vill blifva salig, måste göra den bot, du nu skall få höra. Men förstå mig rätt: jag säger icke, att du efter boten icke är syndare likasom förut; men genom den sker, att de synder, du ända till dess början begått, allesammans aftvås och för densamma dig förlåtas, och att de, som du sedan begår, icke räknas dig till fördömelse, utan gå bort med vigvattnet, såsom nu de förlåtliga synderna göra. När du således skall begynna botgöringen, måste du först med största noggrannhet bikta dina synder och sedan börja den strängaste fasta och afhållsamhet, som bör räcka i fyratio dagar, under hvilka du icke får röra din egen hustru, långt mindre någon annan. Dessutom bör du i ditt hus hafva något rum, hvarifrån du om natten kan beskåda himmelen, och dit du går emot tiden för aftonbönen; der måste finnas ett mycket stort bräde, så inrättadt, att du i upprättstående ställning kan stödja ryggen deremot. Du ställer dig då med fötterna på golfvet och utsträcker armarne såsom en korsfäst, men kan, om du vill, stödja dem mot ett par trädpinnar; och på detta sätt qvarstadnar du orörlig och betraktar himmelen ända till morgonringningen. Vore du lärd, borde du under tiden läsa några böner, som jag i det fallet skulle gifva dig; men, efter du icke det är, skall du säga trehundra paternoster och trehundra avemaria till treenighetens ära och under himmelens åskådande alltid hafva i minne, att Gud varit dess och jordens skapare, samt, medan du har samma