sluts blefve bekant, så är det alltid bättre att ångra, att man njutit, än ångra, att man underlåtit det. Efter denna öfverläggning med sig sjelf, upphängde hon en dag två handdukar i fönstret åt trädgården, såsom Zima sagt. Då han blef varse dem, gladdes han högligen och begaf sig, så snart natten inbrutit, i hemlighet och ensam till trädgårdsporten, som han fann öppen, samt gick derifrån till en annan dörr, som förde in i huset, hvarest han fann damen, som väntade på honom. När hon såg honom komma, gick hon honom till mötes och mottog honom med största glädje, och han följde henne under otaliga omfamningar och kyssar uppför trappan, hvarpå de ofördröjligen lade sig och ilade mot kärlekens yttersta mål. För att vara den första, var denna gång derföre icke den sista; ty, så länge riddaren var i Milano, och äfven efter hans återkomst besökte Zima rätt ofta sin älskade till båda parternas största förnöjelse.