- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
308

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man och mig följden deraf, och det kunde lätt gå så,
att jag lika väl dödade honom, som han mig, hvarför ni
sedan kanske aldrig blefve glad eller nöjd. Derföre, mitt
älskade hjerta, ber jag er att icke på samma gång skymfa
er sjelf och bringa er man och mig i fara och strid. Ni
hvarken är den första eller blir den sista, som blifvit
bedragen; icke heller har jag bedragit er för att beröfva
er er heder, men för den öfverflödande kärlek, jag bär
och är sinnad att alltid bära för er, liksom jag ständigt
vill vara er undergifnaste tjenare. Och, ehuruväl det
redan är länge, som jag och min egendom och allt, hvad
jag kan och förmår, varit edert och stått till er tjenst, så
önskar jag dock, att det framdeles mer än någonsin må
så blifva. Som ni är så förståndig i allt annat, så är jag
viss om, att ni äfven häruti skall vara det."

Medan Riccardo så talade, grät Catella bitterligen;
men, ehuru hon var mycket förtörnad och högligen grämde
sig, inrymde likväl hennes förstånd så till vida
sanningen af Ricciaidos ord, att hon insåg det möjligen kunna
ske, som han nämnt, och hon sade derföre: "Riccardo,
jag vet icke, huru Herren Gud skall nådigt förunna mig
förmåga att bära den oförrätt och det svek, du tillfogat
mig. Jag vill icke ropa här, dit min godtrogenhet och
omåttliga svartsjuka fört mig; men derom må du vara
säker, att jag aldrig blifver nöjd, förrän jag på ett eller
annat sätt ser mig hämnad för hvad du gjort mig. Släpp
mig derföre och qvarhåll mig ej längre! Du har vunnit,
hvad du åstundat, och plågat mig, så mycket du velat.
Det är tid, att du släpper mig. Jag ber dig: släpp mig!"

Riccardo, som insåg, att hon i sitt sinne ännu var
allt för vred, hade föresatt sig att icke låta henne gå,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free