Sjunde Berättelsen.

Tedaldo lemnar Florens till följe af en brytning med sin dame. Efter någon tid återvänder han dit i pilgrimsdrägt, talar med damen, bringar henne till insigt af sin villfarelse, befriar hennes man från det dödsstraff, han skall undergå, emedan det blifvit bevist, att han ombragt Tedaldo, och försonar honom med sina bröder samt fröjdar sig sedan försigtigt med sin älskarinna. Sedan tystnade Fiammetta och berömdes af alla, när drottningen för att icke förlora tid strax uppdrog åt Emilia att berätta vidare. Hon begynte sålunda: Mig behagar det att återvända till vår stad, hvilken de två förra berättande funno för godt att lemna, och förtälja er, hur en vår medborgare återvann sin förlorade dame. Det lefde nämnligen i Florens en ung ädling, vid namn Tedaldo degli Elisei, hvilken var öfver måttan förälskad i en dame, benämnd fru Ermellina, hustru till en viss Aldobrandino Palermini, och för sitt berömvärda förhållande också, såsom han förtjente, fick njuta sina önskningars mål. Men ödet, de lyckligas fiende, satte