sig snart emot dessa fröjder: ty (hvad orsaken än må hafva varit) damen, som någon tid visat Tedaldo sin ynnest, nekade med ens alldeles att vidare vara honom till viljes och ville icke blott icke höra, utan ej ens mottaga något budskap från honom af hvad slag som helst. Häröfver råkade han i djupt och misslynt svårmod; men så hemlig var denna hans kärlek, att ingen trodde densamma vara orsaken till hans sorg. Sedan han på flerahanda sätt länge försökt återvinna den kärlek, han utan sitt förvållande tyckte sig hafva förlorat, men funnit all sin möda fåfäng, beslöt han att öfvergifva verlden för att icke skänka henne, som var skuld till hans olycka, den glädjen att se honom smånigom förtäras. Han samlade derföre ihop så mycket penningar, han kunde, reste i hemlighet sin väg utan att nämna ett ord till vän eller frände, utom till en sin förtrogne, som fick veta alltsammans, och anlände till Ancona under det antagna namnet Filippo di Sanlodeccio. Der gjorde han bekantskap med en rik köpman, gick i hans tjenst och seglade tillsammans med honom på hans skepp till Cypern. Hans goda seder och uppförande behagade köpmannen så mycket, att han icke blott anvisade honom en god lön, utau äfven gjorde honom till sin handelshjelpare och dessförutan till honom öfverlät en stor del af sina göromål. Dessa besörjde han så väl och med sådan omsorg, att han inom några år blef en skicklig, rik och namnkunnig köpman. Oaktadt han under skötandet af sin handel ofta erinrade sig sin hårda älskarinna och ännu kände sig svårt sårad af kärlek, samt högligen längtade att återse henne, var han likväl nog ståndaktig att i sju år gå segrande ur denna strid. Men