händelse inträffat, som upplyste dem om, hvem den mördade varit; och detta var följande. En dag gingo några fotknektar från Lunigiana förbi brödernes hus, och, då de fingo se Tedaldo, gingo de emot honom och sade: "Huru står det till med dig, Faziuolo?" Tedaldo svarade dem då i närvaro af sina bröder: "I hafven förvexlat mig med någon annan." Då de hörde honom tala, blygdes de och bådo honom om förlåtelse, i det de sade: "Ni liknar i sanning mer, än vi någonsin sett någon likna en annan, en vår kamrat, som heter Faziuolo från Pontremoli och reste hit för omkring fjorton dagar sedan eller föga mer, utan att vi sedan kunnat erfara, hvad som blifvit af honom. Det är också sannt, att vi förundrade oss öfver er drägt; ty han var soldat liksom vi." När Tedaldos äldste broder hörde detta, framträdde han och frågade, huru denne Faziuolo varit klädd. De beskrefvo det, och det befanns fullkomligt hafva varit, som de sade, hvadan man sa af dessa, som andra tecken insåg, att den, som mördats, varit Faziaolo och icke Tedaldo; och således försvann all misstanke rörande honom ur hans bröders och alla andras sinnen. Men Tedaldo, som återkommit med stora rikedomar, fortfor i sin kärlek, och, utan att damen mera förtörnades på honom, gladdes de länge, under försigtigt uppförande, af sin älskog. Gud låte oss fröjdas af vår.