så mycket är visst, när jag eftersinnar, hurudant deras svar blefve, om jag för nöds skull ville bedja dem derom, att de nog skulle svara: "Gå och sök bröd hos dina fabler!" Likväl hafva skalderna fordom vunnit mera af sina "fabler", än många rika af sina skatter; och många hafva under sysselsättningen med sina fabler tillbragt ett lyckligt och sorgfritt lif, då deremot många andra genom sitt sträfvande efter mera bröd, än de behöfde, omkommit i elände och bekymmer. Hvad mera? Må dessa tadlare bortjaga mig, om jag skulle be dem om bröd, fast jag gudilof ännu icke behöfver det; och, om jag också skulle råka i behof, vet jag, efter apostelens ord, att bära både den goda dagen och den onda, och derföre må ingen vara mera bekymrad om mig, än jag sjelf är det. De slutligen, som säga, att händelserna ej tilldragit sig, som jag berättar, skulle göra mig mycket förbunden, om de lade i dagen dessas verkliga förlopp; och, i fall detta icke öfverensstämde med hvad jag skrifvit, skulle jag anse deras tadel för berättigadt och vinnlägga mig om förbättring. Men, så länge intet annat än ord kommer till syne, vill jag lemna dem i sin mening, men sjelf följa min och säga om dem detsamma, som de om mig. Då jag för denna gång vill nöja mig med det sagda, förklarar jag, att jag, tryggad af Guds hjelp och den, hvilken jag hoppas af er, huldaste damer, samt beväpnad med tålamod, vill gå framåt, vända ryggen åt afundsvinden och låta den rasa; ty jag inser ej, att det kan gå mig annorlunda, än det fina stoftet, som hvirfvelstormen antingen icke rör från jorden eller, om den fattar det, för upp i höjden och ofta nedfäller på menniskornas