- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
394

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

min glöd mildrad genom några droppar af dagg." När
Pampinea förnam den till henne ställda befallningen,
insåg hon af sin vänskap bättre sina följeslagerskors
önskan, än konungens af hans ord. Hon beslöt således, i
afsigt att hellre muntra dessa, än med undantag af
befallningen sjelf lyda konungen, att omtala en löjlig
händelse och begynte sålunda:

Folket har ett så lydande ordspråk: En bof, som
redelig hålles, han kan allt ondt begå, men tros väl af
hvar man. Detta icke blott lånar mig rikligt ämne att
tala öfver det, som blifvit mig förelagdt, utan äfven
tillfälle att ådagalägga, huru stort och djupt munkarnes
hyckleri är, hvilka med sina vida och långa kläder, med
sina med konst blekta anleten, med sin röst, som är mild
och ödmjuk, när de begära andras egendom, men
högljudd och häftig, när de förebrå andra sina egna laster,
eller när de föregifva, att de blifva saliga genom tagande,
men andra genom gifvande, ja, att de icke äro
menniskor, som liksom vi böra förvärfva paradiset, utan nästan
såsom dess innehafvare och herrar der förläna hvar och en,
som dör, ett mer eller mindre ypperligt rum efter den
summa penningar, han åt dem efterlemnat, — hvilka,
säger jag, med allt detta söka bedraga först sig sjelfva,
om de tro derpå, och sedan alla dem, som sätta lit till
deras ord. Finge jag blott i hänseende till dem
uppenbara allt, hvad som kunde sägas, skulle jag nog tydligt
visa många enfaldiga, hvad de förborga under sina vida
kåpor. Ja, gifve Gud, att det ginge dem alla med sina
lögner så, som en minoritmunk, som icke mera var ung,
men i Venedig gällde för en af de största casuister, och
hvars historia jag har synnerlig lust att berätta er, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free