hållande honom vid kedjan, samt förde honom sålunda under stort larm af många, som allesammans skreko: "Hvad är det här? Hvad är det der?" till torget, dit en ofantlig folkmassa samlats dels af dem, som följt efter honom, dels äfven af dem, som hört tillkännagifvandet och gått dit från Rialto. Anländ dit, fastband han sin vilde man vid en pelare på en upphöjd plats och ställde sig, som om han väntade på jagten; och under tiden plågades den stackars munken, som var bestruken med håning, på det häftigaste af flugor och bromsar. Men, när den andre såg torget väl fyldt, låddes han, som om han velat löskedja den vilde mannen, men afdrog i stället broder Alberto masken, i det han sade: "Mina nådiga herrar, eftersom galten icke kommer till jagten, och det således icke blifver något af, vill jag, på det I ej måtten ha kommit hit förgäfves, visa er ängelen Gabriel, som om nätterna från himmelen stiger ned till jorden för att glädja Venedigs damer." När masken var borta, igenkändes genast broder Alberto af alla, och ett allmänt skri upphofs mot honom, medan man sade honom de skamligaste saker och de gröfsta skymford, som någonsin en skurk fått höra, och dessutom kastade an den ena, än den andra orenligheten i ansigtet på honom. Så fortforo de en lång stund, tills händelsevis underrättelsen härom ankom till hans ordensbröder, då ända till sex af dem begåfvo sig till stället, kastade en kåpa öfver honom, lösgjorde honom och, åtföljda af en högljudt larmande hop, förde honom till sitt kloster, der han sattes i fängelse och efter ett bedröfligt lif tros hafva dött.