hafskusten, var fordom rikare på förmögna köpmän, än nu för tiden är fallet. Bland dessa var en, benämnd Narnaud Cluada, en man af lägsta härkomst, men väl trodd och en hederlig köpman samt omätligt rik på gods och penningar. Denne hade med sin hustru flera barn, af hvilka tre voro flickor och i ålder gingo före gossarne. Två af dem voro samfödda och femton år gamla, och den tredje var fjorton. För att bortgifta dem afbidade deras slägtingar intet annat än Narnauds återkomst, hvilken med sina handelsvaror rest till Spanien. De två äldsta hette, den ena Ninette och den andra Madelaine; den tredje kallades Berthelle. I Ninette var en ung, men fattig adelsman vid namn Restaignon på det varmaste förälskad, liksom flickan i honom; och de hade förstått att så bedrifva saken, att de utan någons vetskap njöto sin kärleks belöning. Så hade de redan en god tid fröjdats af den, då det begaf sig, att två unge vänner, af hvilka den ene hette Foulques och den andre Huguet, förälskade sig, den förre i Madelaine, den senare i Berthelle. Restaignon, som till följe af Ninettes underrättelser märkte detta, tänkte nu på ett medel att genom deras kärlek söka förbättra sin torftiga belägenhet. Han gjorde sig derföre förtrolig med dem och åtföljde än den ene, än den andre och stundom bägge på besök till deras damer och sin; och, när han tyckte sig hafva tillräckligt förvärfvat deras förtroende och vänskap, kallade han dem en dag hem till sig och sade till dem: "Käraste vänner, vårt umgänge bör hafva förvissat er om, huru stor den kärlek är, jag hyser för er, och att jag för er skulle göra detsamma som för mig sjelf. Emedan jag nu högligen älskar er, vill jag för eder yppa, hvad som fallit