Femte Berättelsen.

Lisabettas bröder döda hennes älskare; han synes för henne i drömmen och visar henne, hvar hans tik blifvit jordadt. Hon uppgräfver i hemlighet hans hufvud och lägger det i en basilikekruka. Men, då hon hvar dag länge gråter öfver den, taga hennes bröder den ifrån henne, och hon dör snart derpå af sorg. När Elisa slutat sin berättelse, som något berömdes af konungen, ålades Filomena att förtälja, och hon, ännu uppfylld af medlidande med den arme Gerbino och hans älskade, begynte efter en beklagande suck sålunda: Min berättelse, I huldrika damer, handlar ej om folk af så hög ställning, som de, om hvilka Elisa förtalt, men är måhända icke mindre ömkansvärd. Hvad som ånyo förde mig den i minnet, var omnämnandet nyss förut af Messina, der denna händelse tilldrog sig. I Messina lefde nämnligen tre unge bröder, som voro handlande och efter sin faders död, hvilken var från San Gimignano, blifvit ägare af en ganska stor förmögenhet. De hade en syster, kallad Lisabetta, en